Med fallande skolresultat sorteras estetiska ämnen bort till förmån för matematik, naturämnen och svenska. Vad som förloras i denna sorts prioritering är inte bara elevernas variation i hjärngympa, utan äve
n det egenvärde musik och konst har utanför betyg och andra värderingar. När vi lär unga människor om ekonomi men inte om konsten att njuta av naturen, då kommer vi att få vuxna individer som ser träd som en inkomstkälla vid avverkning istället för att uppskatta trädet för vad det är, där det står.
Det är många elever som själva ser musikundervisningen som något onödigt, men ska sanningen fram så är det få 13-åringar som förstår varför de ska läsa fysik, kemi och biologi, och varför historia är livsviktigt. Elevernas syn på ämnen har dock aldrig tidigare påverkat vikten utav dem och när estetiska ämnen har fått så litet utrymme fyller musikundervisningen en ännu större funktion än tidigare. 
Via musiken kan unga människor lära sig att vissa saker inte behöver ge avkastning eller resultat, att tid inte är pengar och att världen är så mycket större än det vi ser.
När det kommer till elevernas inställning till musikundervisningen i skolan ligger nog svaret i att gömma lärandet i ett roligt utförande. Det är ju få som uppskattar att öva skalor fram och tillbaka. Precis som i vilket annat ämne som helst krävs en säker pedagogik för att få eleverna att förstå varför ämnet i sig är viktigt, utan att läraren med ord ska behöva förklara innebörden av musikundervisningen. Men detta kan bli svårt utan ett större stöd uppifrån, och vad som kanske är svårast är att få politiker att inse vikten av musikundervisning och att få deras uppmärksamhet och stöd i skolans och musikens gemensamma utveckling.
