En utrotningshotad känsla

 

Vad som spelas på radion och olika topplistor via musiktjänster online, är idag oftast musik skapat av datorer, och ej ”riktiga” instrument. Förlusten av det hantverk som det innebär att spela ett instrument på riktigt, leder till en viss avsaknad av personlighet i musiken. Visst blir tajmingen bättre då du via datorn kan lägga trummorna precis så som du vill ha dem, men det är inte alltid perfektion som är målet. Ibland kan falsksång ge mer känsla än en tonsäker röst, precis som lite fel i tajmingen ger en underbar, rå äkthet som så klart lyst med sin frånvaro i de senaste årens radiohistoria. Samtidigt som vi ger upp live musikers talanger, så avsäger vi även lyssnarens rätt till genrer med känslan i centrum. Både blues och soul gör ju sig bäst med musiker som andas samma takt och ton som vokalisten, men denna sorts magi tycks ej vara efterfrågad längre. Om det beror på att dessa andra genrer trycks bort av den fart och kvantitet som den datorklingande pop och EDM musiken kommer med, eller om folk inte längre är intresserade av den sortens musik, är omöjligt att avgöra. Dock tyder Adeles stora succéer på att det faktiskt finns en efterfrågan på musik som är mer än produktion.

Anledningen till att soul och blues musik inte längre spelas på radion i någon vidare utsträckning är som sagt svår att avgöra. Faktum är dock att förlusten av dessa genrer även gör begreppet känsla, till ett utrotningshotat fenomen. Trummis, gitarrist, basist och vokalist som med ”känsla för feelingen” tillsammans skapar en ljudbild med färger som en dator aldrig någonsin kan generera, har faktiskt ett egenvärde oavsett vad dagens lyssnare är ute efter. Det handlar om processen, skapandet, berättande från hjärtat, via strängarna och vidare ut i en form av musik. Känsla är det som gör att Bob Dylan vann Nobelpriset i litteratur, känsla är vad som gjorde Janis Joplin och Jimi Hendrix till ikoner. Dessvärre är det den gemensamma faktorn som vi saknar idag. Musiken skall komma snabbt och lättillgängligt, om det är så att det krävs ett skrivande och utförande utan varken själ eller hjärta, så får det väl vara så. Det är sorgligt att se folk nöja sig med något som i längden omöjligt kan tillfredsställa deras behov av musik, det är sorgligt att se en så värdefull del av livet försvinna från vår musik.

About

View all posts by

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *